Hoppa till innehåll

Folke Bernadottes väg

DISPOSITION

  1. Folke Bernadottes väg
  2. Folke Bernadotte och de vita bussarna
  3. Folke Bernadotte och Kung Olav
  4. Om Folke Bernadottes väg
  5. Monument längs med Folke Bernadottes väg
  6. Veterandagen och ”frigjøringsdagen”
  7. Norska legationen och ambassaden

1. Minnesstenens placering på Folke Bernadottes väg

Minnesstenen Norges tack ligger sedan 10 maj 2016 vid Folke Bernadottes väg som går längs med Djurgårdsbrunnsviken på Kungl. Djurgården i Stockholm. Stenen ligger på en gräsyta nedanför norska ambassaden, några 100 meter från Nobelgatan/Dag Hammarskjölds väg. När minnesstenen överlämnades 1983 placerades den i Galärparken, vid Nordiska museet i Stockholm.

Minnesstenen Norges tack står vid Folke Bernadottes väg som är en promenadväg på Djurgården i Stockholm. Foto Mats Wallenius

Den nuvarande placeringen är naturlig med tanke på att kung Olav i sitt tal vid överlämnandet av minnessten 1983 särskilt omnämner greve Folke Bernadottes insatser undra andra världskriget. I talet framhåller kung Olav att ”Folke Bernadottes hvite busser reddet mange av de norske fanger ut av nazistiske konsentrasjonsleire. Det var en hjelp vi aldri vil glemme”. Med tanke på att kung Olav V härtill överlämande minnesstenen till kung Carl XVI Gustaf vars gudfar var greve Folke Bernadotte, är placeringen idag naturlig. Samtidigt kan också framhållas att kung Olav V var gudfar till Carl XVI Gustaf.

2. Folke Bernadotte och de vita bussarna

Greve Folke Bernadotte var en svensk arméofficer, rödakorsledare och diplomat. Under andra världskrigets slutskede ledde han flera räddnings-aktioner för Röda Korset.

Under de sista krigsmånaderna våren 1945 medverkade Folke Bernadotte i räddningsaktionen med de vita bussarna. Initiativtagaren och pådrivaren till aktionen var den norske envoyén Niels Christian Ditleff, som var chef för den norska fånghjälpsorganisationen i Stockholm. Upptakten skedd vid en middag hos Bertil Kugelberg i september 1944. Då tog Ditleff upp idén med Folke Bernadotte om en räddningsaktion att befria norska fångar i Tyskland. Utgångspunkten var att Ditleff med flera vara rädda för att Nazi-Tyskland skulle utplåna alla spår av koncentrationslägren vid det nalkande krigsslutet.

Även Bertil Kugelberg kom att spela en stor roll i hjälpinsatserna för Norge under kriget, bland annat i Svenska Norgehjälpen. Han blev sedan verksam i styrelsen för Svensk-norska samarbetsfonden från sitt bildande 1949.

Folke Bernadotte förde taken om en räddningsaktion vidare till kung Gustav V. Efter en tid fick sedan Folke Bernadotte, i egenskap av vice ordförande för Röda korset, ett förhandlingsuppdrag av den svenska regeringen. Uppdraget var inledningsvis begränsat till att utverka frigivandet av i Tyskland fängslade norrmän och danskar. Genom olika förhandlingar lyckades Folke Bernadotte utvidga aktionen så att den omfattade även andra grupper av fångar och nödlidande.

Till sin hjälp hade han 250 personer och 75 vitmålade bussar, lastbilar och ambulanser för att transportera fångarna till Sverige. Där sedan Röda Korset vårdade och tog hand om dem.

Det finns olika uppgifter, men uppskattningsvis räddades minst 15 000 människor, därav ungefär 8 000 danskar och norrmän, genom denna räddningsaktion. Bland fångarna i Nazi-Tyskland fanns minst tre prominenta politiker ur norska arbetarpartiet: Einar Gerhardsen, den förste statsministern efter kriget (1945-1951 och 1955-1965), Halvar Lange, utrikesminister under nära två decennier (1946-1965), samt Trygve Bratteli, statsminister under 1970-talet (1971-1972 och 1973-1976). Gerhardsen fördes från Nazi-Tyskland efter sommaren 1944 och till fångenskap i Norge fram till freden i maj 1945, medan Lange och Bratteli kom med de vita bussarna under våren 1945.

3. Folke Bernadotte och Kung Olav

Den 17 maj 1945, Norges nationaldag, står greve Folke Bernadotte  tillsammans med Norges kronprins Olav på slottsbalkongen i Oslo och gör honnör för det norska folket. Han var en av de främsta hedersgästerna vid kronprinsens sida under den närmare tre timmar långa förbimarschen.

Greve Folke Bernadotte var kusin till kronprins Olavs hustru, den svenska prinsessan Märtha. Hon och parets son, Norges nuvarande kung Harald, och hans två systrar återvände till Oslo först den 7 juni 1945 tillsammans med kung Haakon VII. Då följde ännu en stor folkfest i Norges huvudstad.

När greve Folke Bernadotte anlände med flyg till Oslo dagen innan, den 16 maj 1945, var hans flygplan det första civila plan som landade på Fornebu efter den tyska kapituleringen. Den norska militär som kontrollerade flygplatsen när han landade var en styrka ur polistrupperna, de som rustats och utbildats i Sverige, och som minnesstenen Norges tack i Stockholm är ett tack för.

Händelsen från Slottsbalkongen är dokumenterad på ett historiskt foto som pryder informationsskylten för minnesstenen. En sten som den tidigare kronprinsen och sedermera kung Olav V överlämnade 1983 till kung Carl XVI Gustaf. Med minnesstenens nya placering vid Folke Bernadottes väg sammanförs återigen de två personerna på bilden.

Greve Folke Bernadotte (till vänster) tillsammans med kronprins Olav den 17 maj 1945 i Oslo.
Bild NTB/Scanpix.

Om bilden och vad som sker Oslo i dagarna runt den 17 maj 1945  kan man läsa mer här (pfd-bilaga).

4. Om Folke Bernadottes väg

Folke Bernadottes väg i Stockholm fick en förstärkt profil då en byst av honom avtäcktes av prins Carl Philip den 16 september 2011. Bysten är framtagen av den norska skulptören Solveyg Schafferer. Vägen fick sitt namn år 1954 efter greve Folke Bernadotte.

Folke Bernadottes väg är en promenadväg som går från Lidovägen vid Djurgårdsbrunn till korsningen Nobelgatan/Dag Hammarskjölds väg. Inte så lång från bysten ligger Dragongården, som var bostad för greve Folke Bernadotte och hans familj i början av 1930-talet till mitten av 1970-talet.  Den övertogs därefter av Byggnadsstyrelsen och området köptes i början av 1990-talets av Kinas ambassad. Dragongården är i dag den kinesiske ambassadörens residens.

Folke Bernadottes väg finns även i Ramlösa, utanför Helsingborg. Ramlösa var en av uppsamlingsplatserna för de flyktingar som kom med de vita bussarna 1945. I Göteborg finns Folke Bernadottes gata och i Malmö finns en park uppkallad efter honom.

I Norge finns Folke Bernadottes väg i sex städer där de är att beteckna som stadsgator; Oslo, Bergen, Stavanger, Elverum, Moss och Fyllingsdalen. I Oslo ligger Folke Bernadottes väg norr om Ullevål stadion och den är sammanförd med Minster Ditleffs vei. Han var en av initiativtagarna till räddningsaktionen med de vita bussarna.

I Köpenhamn finns också Folke Bernadottes Allé som börjar vid Østerport station och går längs med svenska kyrkan, Gustavskyrkan.

5. Andra monument längs med Folke Bernadottes väg

Den norska minnesstenen Norges tack ligger i en linje med andra minnesmärken längs vägen: FN-monumentet, veteranmonumentet Restare och bysten av Folke Bernadotte.

FN-monumentet är ett minnesmärke ägnat de svenskar som omkommit i FN-tjänst, beläget vid Djurgårdsbrunnsvikens strand, nära Sjöhistoriska museet. Monumentet invigdes av kung Carl XVI Gustaf den 24 oktober 1995 i samband med FN:s 50-års jubileum. Konstverket är skapat av Liss Eriksson.

Restare är ett minnesmärke för svenska krigsveteraner och det står i närheten av FN-monumentet. Namnet kommer från det latinska verbet ”restare” (re stare) och betyder att stanna, vila, finnas kvar. Minnesmärket invigdes på Veterandagen den 29 maj 2013 i närvaro av kung Carl XVI Gustaf. Restare är skapat av skulptören Monika Larsen Dennis.

Bysten av greve Folke Bernadotte avtäcktes av prins Carl Philip den 16 september 2011. Bysten är framtagen av den norska skulptören Solveyg Schafferer.  Folke Bernadotte var en svensk arméofficer, rödakorsledare och diplomat. Under andra världskrigets slutskede ledde han flera räddningsaktioner för Röda Korset. Bysten är skänkt av privata personer och organisationer till Stockholms stad.

Motsvarande byst finns även bland annat på Voksenåsen som är ett konferenshotell och svensk-norskt kulturcentrum ovanför Holmenkollen i Oslo. Voksenåsen är Norges nationalgåva till Sverige som tack för den humanitära hjälpen under och strax efter andra världskriget. Bysten finns också i Engelska parken i Uppsala samt i FN:s högkvarter i New York.

Den norska minnesstenen Norges tack, som också ligger längs med Folke Bernadottes väg, är i första hand ett tack för att Sverige – på svensk mark – utbildade och utrustade norska polissoldater under andra världskriget. Minnesstenen är också ett tack för olika humanitära insatser som Sverige och den svenska befolkningen gjorde för Norge. Det var bland annat mottagande av norska flyktingar, mattransporter och räddningsaktionen med de vita bussarna.  Minnesstenens placering passar därmed in i ett övergripande tema kring minnesmärken längs med Folke Bernadottes väg, det vill säga minnen över insatser som har gjorts i krig eller diplomati för att försvara demokrati och fred.

6. Veterandagen och ”frigjøringsdagen”

Veterandagen i Sverige är en årlig ceremoni som genomförs den 29 maj i syfte att hedra personal som deltar eller har deltagit i nationella eller internationella militära eller civila humanitära operationer. Det är också en dag att högtidlighålla minnet av stupade och omkomna. Veterandagen firas på den av FN instiftade Internationella fredssoldatdagen (UN Peacekeepers Day). Högtidlighållandet i Stockholm sker vid Sjöhistoriska museet, vid monumenten Restare och FN-monumentet.

I Norge högtidlighålls veterandagen den 8 maj som är den norska frigjørings-dagen (befrieldagen) då Norge åter blev fritt 1945 efter fem års ockupation av Nazi-Tyskland.

Den norska veterandagen infördes 2011 och har som syfte att ”hedre deltakere i andre verdenskrig, så vel som dem som har tjenestegjort i FN:s fredsbevarende styrker og andre internasjonale operasjoner”.

7. Norska legationen och ambassaden

Omkring 800 meter från minnessten Norges tack ligger fastigheten Strandvägen 59. Under åren 1917 ­ 1940 fanns i den fastigheten den norska legasjonen (dåtidens ambassad). Från krigets utbrott i april 1940 blev den en viktig sambandscentral mellan Hjemmefronten och exilregeringen i London. Hösten 1940 flyttade legasjonen till större lokaler i fastigheten Banérgatan 37, några kvarter längre bort på Östermalm, där ambassadverksamheten bedrevs efter kriget fram till 1951. I detta sammanhang kan även fastigheten på Jungfrugatan 6 nämnas eftersom den också har en plats i Norges krigshistoria. I den fastigheten, som också ligger på Östermalm, fanns den militära underrättelsetjänsten med agenter och kurirer i Norge i samverkan med överkommandot i London. Sverige blev under kriget en allt mer viktig sambandscentral för norska Hjemmefronten och exilregeringen i London. Efterhand växte den norska administrationen med civila och militära kontor på ett 20-tal adresser enbart i Stockholm. En övergripande sammanfattning av de ”norska sambandscentralerna” i Sverige finns att läsa här (pdf).

Ovanför minnesstenen, på andra sidan Djurgårdsbrunnsvägen, ligger norska ambassaden. Den är ritad av den norske arkitekten Knut Knutsen. Tomten inköptes av norska stortinget (riksdagen) 1947 och dåvarande kronprins Olav satte första grundstenen den 10 november 1950.  Tomten finansierades som en del av slutuppgörelsen mellan Sverige och Norge efter kriget, då båda länderna var skyldiga varandra pengar. Byggnaden invigdes av den norska utrikesministern Halvdan Lange i sällskap av den svenska utrikesministern Östen Undén den 15 juli 1952.